Texten är hämtad från resan genom livet av Pa Edgren , bearbetad av Bruno Svedäng . Texten är förkortad och till en del omarbetad av undertecknad. Teckning Jan Sagle

Pa Edgren stadsläkare i Åmål 1828-1829.

En svår nervsjukdom ( tyfus ) rasade i Åmål, som redan skördat flera offer däribland stadens enda läkare.

I ett brev från fadern där han utrycker sig både på sina egna vägnar att han och andras att han skall söka permission och komma hem några månader, tills en ny stadsläkare finns på plats.

Åmåls befolkning bestod vid 1828 en bit över 1000 personer samt kringliggande orter starkt befolkade. Pa Edgren, då regementsläkare vid Skaraborgs regemente beviljades ledighet i tre månader. Väl kommen till Åmål så låg det överallt i husen nervfebersjuka, och bland barnen hade dessutom mässling och scharlakansfeber brutit ut. Edgren hann knappast ur åkdonet förrän sjukbud från höger och vänster inställde sig, och han kom genast i full verksamhet.

Den nu 26 årige ynglingen inkasserade rätt bra med honorarier vilket gjorde att han kunde göra avbetalning på sina skulder i Uppsala. Snart var dock permissionstiden utlupen och ännu var ingen stadsläkare antagen. Ett sammanträde ägde rum på rådhuset och en deputation kom till Edgren och erbjöd honom nära 3000 riksdaler om han kunde stanna en tid till.

Edgren beslöt sig att göra en kurirresa till sitt regemente, en äventyrlig, synnerligen i slutet på November, nämligen utefter Värmlandsnäs och med båt över till Lurö till Läckö samt vidare till Skålltorp och Skövde. Han beviljades vidare permission. Sedan fortsatte hans verksamhet i Åmål till årets slut.

När återvändandet till Skövde stod för dörren så bragdes allvarligt på tal att utnämna Edgren till Stadsläkare. Efter att en Bågenholm i Karlskrona tackat nej till tjänsten, och då fanns det ingen annan på förslag.

Men ingen är profet i sitt eget land, säger ordspråket , och här besannades det. Den 14 mars var utsatt till voteringsdag på Rådhuset och en väldig strid uppstod , där hans ungdom och ännu ej stadgade erfarenhet blev hans fall i bedömningen . Stagnell från Arvika fick platsen men blev utledes på allt trassel och intriger och snabbt sökte sig därifrån.

Kanske var det åsynen av att sett PA Edgren som barn springande ibland andra stadspojkar och denna obetydlige ungdom kunde ej bli delaktig av alla husliga ställningar, varuti läkaren ovillkorligt inrycks.

Kl 5 på morgonen den 25 mars tågade hans åkdon ut genom stadens norra tull, blickande på denna vackra kyrka, vid vars murar han som barn lekt och där den gränslösa Vänern framför blickarna icke anande att bakom den i horisontens rand framskymtande Kinnekulle, P A Edgrens bopålar skulle fästas..

Not: texten är hämtad från resan genom livet av Pa Edgren , bearbetad av Bruno Svedäng . Texten är förkortad och till en del omarbetad av undertecknad. Teckning Jan Sagle