Nyårslöften är väl rent brottsligt mot en själv

Nytt år, nya  misstag ? 

Efter en intensiv Julafton med besök hos en av våra döttrar i Bengtsfors där en stor del av släkten var på besök med Jul lunch, Kalle Anka och julklappsutdelning så blev mellandagarna en kamp på att försöka ta tillvara och äta upp resterna av julbordet  innan senast datum inträffar..Nyårsafton blir same presidium som de senaste tjugo åren, en helafton med  TV::n som  sällskap .  Det finns inga nya år var det någon som sagt utan tiden knallar i väg i sin gamla lunk. Det är vi människor som i vårt byråkratiska nit delat in tiden i lämpliga portionsbitar.

Och att för varje nyår få bekräftat att tiden rinner i väg utan vi har chans att kunna kontrollera hastigheten. Tänk att det har gått 20 år sedan millenium skiftet som man hade så stora förväntningar på att få uppleva.

 Nu verkar det som om tiden rinner allt fortare ju äldre man blir. Om det är för att man är pensionär, dagarna är sig i stort sett lika och där fasta aktiviteter under veckorna håller reda på dagarna. Måndag, onsdag och fredag är spikade på morgonen i stort sett året runt för min egen del med fysisk träning , men det betyder inte att jag för den delen till 100 % har koll på vilken dag det är. Och det där med nyårslöften som man aldrig lyckas uppnå utan bryter i regel veckan efter. Så nu inskränker jag med att lova något under en tidpunkt som aldrig inträffar. Så mitt nyårslöfte blev i år att jag lovar att inte dricka en droppe sprit vid varje solförmörkelse under det kommande året. Alla andra nyårslöften är väl rent brottsligt mot en själv.

Så var det där med snön, vara eller inte vara. Min hustru och jag har olika uppfattningar om snö och kyla. Hon ser framför sig att kunna ta fram sparken och gå promenader där snön knastrar under skorna och naturupplevelse med snön som hänger på träden . Medan jag i min inre syn ser snöskottning i tid och otid, igensnöade bilar som ibland kan vara svårstartade, ökade uppvärmningskostnader, för att inte tala om denna spark som min hustru skall ha fram och som efter varje år när den inte används kommer längre och längre in i förrådet och skall grävas fram med en massa och svordomar och försök till övertalning till att skippa sparken för i år.

Längdskidåkning är också vi har olika uppfattning om. Själv slutade jag med längdskidåkning innan jag ens börjat. Det var när vi bodde i Dals -Ed för mer än 35 år sedan när jag fick för mig att motionera med längdskidåkning.  Ett besök hos Göstas Sport inhandlades ett bar skidor med all utrustning. Samma dag på kvällen i elljusspåret så blev det premiär .  Djupa spår och i en som jag uppfattade brant nerförsbacke i slutet på banan, skidorna fastnade i spåret och jag föll framåt och en skida gick av.

Lite skamsen så uppsökte jag Gösta dagen efter och undrade lite försynt om jag inte kunde få köpa en skida. Efter lite övertalning så gick han med på det. Nästkommande kväll helt övertygad att incidensen med den brutna skidan var en engångsföreteelse.  Men vad jag bedrog mig. I samma backe hände det som inte fick hända när där  proceduren upprepades med samma resultat, ytligare en bruten skida.  Något moloken och ett ordentligt skratt från Gösta när jag dagen efter inhandlade skidan som blev över. Sedan dess har jag inte rört en längdskida och får kalla kårar när jag tänker på den misslyckade premiären. Ett par gula Sundinskidor finns nu i förrådet, den ena har gått ca 2 km den andra är ny oanvänd.  

tn.