Tsunamiliknande flyktingvåg
När vi överraskades av en tsunamiliknande flyktingvåg av nyanlända var tillgång och efterfrågan på samhällets resurser inte synkroniserade. Vi blev översköljda och hann inte med i den anstormning av behov som plötsligt uppstod. Vi mobiliserade och ställde samhällets alla resurser till förfogande, men de räckte inte till och nu står vi vid vägs ände.
En känsla av hopplös uppgivenhet sprider sig bland samhällets tjänare. Några tappra eldsjälar kämpar fortfarande likt frälsningssoldater, emedan luften har gått ur övriga. Att ödsla mer kraft och energi blir som ett skott i mörker. Vi kan konstatera att de som vill integreras kommer, med lite god hjälp, att göra det av egen kraft. De som inte vill, blir kvar i sina landsmäns bosättningar. Det uppstår en tvåvägssegregation, när invandrare inte vill anpassa sig till vår kultur och när vi inte vill att deras kulturer skall spridas i vårt samhälle.
Det blir till slut vi mot dom och det kommer ingen att tjäna på. Det är tillräckligt illa redan nu. Glöm inte bort att det fortfarande finns egna medborgare, som också vill ta del av våra gemensamma resurser. Mångfald kan vara berikande, men ska inte förväxlas med enfald.
Sven-Åke Runelid