Utflyktsmålet Glava glasbruk- som ligger i Arvika kommun - började 1859 produktionen av fönsterglas genom munblåsning fick vi - efter att ha besökt Caféet i byggnaden- ta del av en intressant föreläsning om historien runt glasbruket..1911 moderniserades anläggningen som vid den tiden svarade för 38 procent av Sveriges produktion av fönsterglas. Munblåsning pågick ända fram till 1927. Därefter infördes maskintillverkning av fönsterglas, vilket man då var ensam om i Sverige. Vem kunde tro att en uppblåst glastub var grunden till ett fönster genom att skära och värma och platta till. 900 skogsarbetare försåg energikrävande glasprocessen med bränsle där 600 glasarbetare arbetade 3 skift i att göra fönsterglas. I mars 1939 lades produktionen av fönsterglas ner och de flesta byggnaderna revs. Degelkammaren fick vara kvar och har blivit glasbruksmuseum, glashytta och konserthall. Den gamla packkammaren nyttjas idag som utställningshall medan kontoret är vandrarhem. Smedjan och herrgården innehåller privatbostäder. En epok i industrialismens framfart som höll i nästan 100 år. Här fanns det också en järnväg mellan glashyttan och utskeppningshamnen Bergsviken i Glafsfjorden. Numera bor det lite över 200 personer runt Glava glasbruk som är en fantastiskt naturskön plats vid sjön stora Gla. Värt ett besök utan trängsel i dessa Coronatider .
Degelkammaren fick vara kvar och har blivit glasbruksmuseum, glashytta och konserthall och cafee.
Här är grundämnet till fönstret som glasblåsaren har gjort som sedan skars upp värmdes och plattades ut där slutprodukten blev ett fönster.
En glasblåsare i full verksamhet.
Den gamla damen till höger gav oss en lektion i glasbrukets historia.
Glasbruket någon gång i början på 1900 talet.