t-norum

         

  

Här har vi inseglingsmärket till Arvika, motorbåtsklubbens föreningslokal som syns lång väg och som leder in båtfararna till Kyrkviken via Sundet, porten till Arvika.  

  Sundet kantas av sekelskiftesbyggnader i varierande storlekar.

 Efter sundet så öppnar sig Kyrkviken som är en del av Arvikas själ som det uttrycks i Arvika Nyheters jubileumstidning för hundraåringen. Efter Säffles byggnad av slussar 1837 öppnades andra möjligheter för både folk och industri i den då varande Köpingen att få tillgång till hela vida världen. Arvika har i sin reklamslogan Sveriges innersta hamn med öppning till  havet.

Den här bilden är väl det närmaste man kan komma vad båtfararna för hundra år sen upplevde när de närmade sig Arvika.  

Rädda att ta ut svängarna i arkitektur och  konst verkar inte vara Arvikas signum. Här har vi den omtalade Olssons brygga från sjösidan där man lyckats spränga in en byggnad som så totalt skiljer sig från den ursprungsmiljö runt omkring utan att man tycker det stör. En byggnad som både förstörts i vatten och bränder men där man målmedvetet byggt upp anläggningen igen.   

Här har vi den pampigaste byggnaden runt Glafsfjorden. Jössefors brukspatron lät på sin tid uppföra denna herrgård. En byggnad som syns ända ifrån inträdet i Glafsfjorden. Här har det spelats in Svenska filmer på 40-talet. Senare blev byggnaden Centrum för en kultursatsning där en Amerikansk miljonärska försökte etablera ett Centrum för hantverk och kultur. De gamla arbetarbostäderna runt forsen blev bostäder åt kulturarbetare.Till och med 2 vikingaskepp införskaffades för att trycka på den kultur som funnits i området sen stenåldern. Projektet är nerlagt för flera år sen. Numera ägs fastighten av ett fastighetsbolag ..   

 

 Arvika Segelsällskap som bildades 1889 huserar på ön Skagern (klätterholmen)som ligger strax utanför sundet. Ön inköptes 1928 till ett pris av 4500 kr.

Epoken med ångbåtar som trafikerade fjorden från mitten av 1800-talet och fram till i början av 1900-talet finns det fortfarande spår efter. T.ex de bastanta ångbåtsbryggor som finns runt fjorden byggda för att tåla isrörelserna. Många är renoverade och är öppna för fritidsbåtarna att använda. Här har vi hamnen i Glava. 

 Spår av industrialismen finns längs stränderna framförallt runt dessa pampiga   byggnader som patronerna och företagsägare lät bygga åt sig. Här har vi Hillringsbergs Herrgård, uppbyggd under en industriperiod med sågverk bland annat. Numera restaurang  men bara för beställningar. 

 

Här finns de gamla miljöerna kvar där verkstäder, bostäder, kvarn och affär förut var inhysta i lokalerna.

Numera är det inte träindustrin som står för arbetstillfällena på platsen utan   högteknologi i energisektorn med tillverkning av solceller.   

 Bosättningar runt Glafsfjorden har det bevisligen funnits sen stenåldern.

Här vid rudsslättens fornlämningar strax norr om  Sölje Herrgård finns det en gammal ångbåtsbrygga som man kan lägga till vid.

Sölje Herrgård bostad för filmskådespelaren Geo Petré under många år. Numera är det barn-barnen som har rustat upp Herrgården och med sina kontakter i kulturvärlden arrangerar musikaftnar under midsommar.

 

Årets artister fann vi på anslagstavlan nere vid den pittoreska hamnen .

Här fanns resterna från den industriepok där sjötransporter och verksamheten på vattnet hörde till förutsättningarna för att kunna tjäna pengar. Där också etableringarnas tillgång till energi i form av vattenkraft var ett måste. 
Klässbols hamn med egen angöringsfyr. Där har vi Klässbols Linneväveri, för övrigt ett resmål som Åmålsbåten M/S Vänervåg har på sin turlista.

Numera är det andra tider, andra branscher än på brukspatronernas tid som har förutsättningar att ordna ett fantastiskt boende med sitt kapital. Som denna herrgårdsliknande byggnad vid Glafsfjordens strand. Vem skulle inte vilja bo så här ?  

  

      
   

 Lite nostalgi när man ser på det pampiga stadshuset i Arvika. Här tillbringade jag mina 12 första levnadsår. Stadshuset var inte bara administration  för Arvika stad med borgmästaren i spetsen utan där fanns både polis och brandstation.      Min far var brandman och på den tiden var då var det tvång att bosättningen var på arbetsplatsen.

 Arvika marknadsför sig nu som ett centrum för konsten med verk  utplacerade runt om i staden. på 50-talet fanns det 2 statyer det var av Per Andersson som står framför stadshuset. Han kan väl säga lade grunden till industriexpansionen i staden med sitt grundande av Arvikaverken och Thermia. Numera är det Volvo som på sin tid köpte upp Arvikaverken, etablerade en lastmaskins tillverkning  som är navet i den industriella utvecklingen i staden.

 

Så var det den badande flickan som är placerad i fontänen mitt i stadsparken.

Numera tar man ut svängarna betydligt mer i sina val av konstverk som pryder staden. Där väl fågelmannen på torget fick Arvikaborna att reagera på sin tid att det kanske har gått lite för långt.

  .

     

 

Konstnärerna har varit med och påverkat Staden i sina utsmyckningar i alla tider och där väl Kyrkan är pricken över i:et. Här har jag själv gift mig för en herrans massa år sen och tre av mina barn är döpta här.

  Till och med i den gamla hamnmiljön där ångbåtar i början på sekelskiftet med dagliga turer ända ner till Göteborg fanns med i stadsbilden har konkurens av Ohlssons brygga ett byggnadsverk som är så långt ifrån ursprunget i hamnmiljön man kan tänka sig.

 

Här i bakgrunden av Knöppels konstverk Hinden med Kid ser man Ohlssons brygga navet i nöjesutbudet sommartid i Staden.

             

Ett besök på Rackstad konstmuseét är ett måste där får man ta del av både nu verksamma och de som gått ur tiden men har gjort Arvika känd som konstnärstaden nr 1 i Sverige.

 

Här ser vi ytligare ett exempel på Stadens tänkande i konstbanorna. En stubbe från ett  nertaget träd  har förvandlas till en parksoffa.         

En pigg hundraåring men ett spädbarn med Åmåls tid mätt där det skiljer nästan 300  år i att få kalla sig stad. 

      

  

   

   

Utflyktsmålet Glava glasbruk- som ligger i Arvika kommun - började 1859 produktionen av fönsterglas genom munblåsning fick vi - efter att ha besökt Caféet i byggnaden- ta del av en intressant föreläsning om historien runt glasbruket..1911 moderniserades anläggningen som vid den tiden svarade för 38 procent av Sveriges produktion av fönsterglas. Munblåsning pågick ända fram till 1927. Därefter infördes maskintillverkning av fönsterglas, vilket man då var ensam om i Sverige. Vem kunde tro att en uppblåst glastub var grunden till ett fönster genom att skära och värma och platta till. 900 skogsarbetare försåg energikrävande glasprocessen med bränsle där 600 glasarbetare arbetade 3 skift i att göra fönsterglas. I mars 1939 lades produktionen av fönsterglas ner och de flesta byggnaderna revs. Degelkammaren fick vara kvar och har blivit glasbruksmuseum, glashytta och konserthall. Den gamla packkammaren nyttjas idag som utställningshall medan kontoret är vandrarhem. Smedjan och herrgården innehåller privatbostäder. En epok i industrialismens framfart som höll i nästan 100 år. Här fanns det också en järnväg mellan glashyttan och utskeppningshamnen Bergsviken i Glafsfjorden. Numera bor det lite över 200 personer runt Glava glasbruk som är en fantastiskt naturskön plats vid sjön stora Gla. Värt ett besök utan trängsel i dessa Coronatider .

 

 

Degelkammaren fick vara kvar och har blivit glasbruksmuseum, glashytta och konserthall och cafee.

 

Här är grundämnet till fönstret som glasblåsaren har gjort som sedan skars upp värmdes och plattades ut där slutprodukten blev ett fönster.

 

En glasblåsare i full verksamhet.

 
Den gamla damen till höger gav oss en lektion i glasbrukets historia.

 

 

Glasbruket någon gång i början på 1900 talet.